European Mobility Week Award Ceremony 2009.
Här är ett klipp från förra årets prisutdelning av European Mobility Week Award!
Länkar.
Här kommer mer läsning i form av länkar till artiklar som skrivits angående nomineringen:
Vad är European Mobility Week Award egentligen?
Så här beskrivs European Mobility Week Award på www.mobilityweek.eu:
European Mobility Week Award vill belöna lokala myndigheters verksamhet inom ramen för Europeiska trafikantveckan 2009. Priset syftar till att främja erfarenheter och framgångar i organiseringen av veckan och att öka medvetenheten om behovet av lokala och individuella insatser inom området hållbar rörlighet i städerna. Finalisterna från 2008 - Budapest (vinnare), Zagreb och Almada - firades i en prestigefylld ceremoni i Bryssel och lyftes fram i EMW publikationer. Vinnaren av EMW Award 2009 kommer också att belönas med en gratis video för att främja sina insatser som en förkämpe för hållbara transporter i städerna i Europa.
European Mobility Week Award vill belöna lokala myndigheters verksamhet inom ramen för Europeiska trafikantveckan 2009. Priset syftar till att främja erfarenheter och framgångar i organiseringen av veckan och att öka medvetenheten om behovet av lokala och individuella insatser inom området hållbar rörlighet i städerna. Finalisterna från 2008 - Budapest (vinnare), Zagreb och Almada - firades i en prestigefylld ceremoni i Bryssel och lyftes fram i EMW publikationer. Vinnaren av EMW Award 2009 kommer också att belönas med en gratis video för att främja sina insatser som en förkämpe för hållbara transporter i städerna i Europa.
Expeditionen fortsätter!
Hej!
Det har gått nästan fem månader sen sist, men nu är bloggen igång igen. Anledningen är att Gävle är en av tre europeiska städer som har nominerats till priset European mobility week award 2009! Eftersom denna blogg var igång under just Europeiska trafikantveckan 2009 så passar det ju bra att jag nu fortsätter blogga om allt som denna fina nominering innebär.
Den 22 - 24 mars kommer jag att rapportera från Bryssel där en gala med prisutdelning ska äga rum. Jag ska också blogga om en inspelning av en film om Gävle som ska visas på prisutdelningen. Utöver detta blir det så klart fler inlägg om allt inför och efter Brysselresan. Hoppas att ni är med mig!
Hälsningar
Ingrid Bergström Nilsson
Det har gått nästan fem månader sen sist, men nu är bloggen igång igen. Anledningen är att Gävle är en av tre europeiska städer som har nominerats till priset European mobility week award 2009! Eftersom denna blogg var igång under just Europeiska trafikantveckan 2009 så passar det ju bra att jag nu fortsätter blogga om allt som denna fina nominering innebär.
Den 22 - 24 mars kommer jag att rapportera från Bryssel där en gala med prisutdelning ska äga rum. Jag ska också blogga om en inspelning av en film om Gävle som ska visas på prisutdelningen. Utöver detta blir det så klart fler inlägg om allt inför och efter Brysselresan. Hoppas att ni är med mig!
Hälsningar
Ingrid Bergström Nilsson
Hej då.
Jaha. Nu är det slut på det här. Jag har haft så himla fina, bra, spännande, intressanta och roliga dagar. Jag har lärt mig massor och utvecklats enormt. Så många människor jag träffat, så många olika roliga saker jag fått göra, sådant jag tidigare aldrig skulle ha gjort, men ändå orädd har genomfört. Alla möten och diskussioner, studiebesök och andra upplevelser har gett mig så mycket. Jag önskar att det kunde vara så här helatidenjämt!
Jag vill tacka Lena Wigren och Christine Persson på X-MaTs och Christin Borg från tidförtåg som givit mig chansen att få göra detta samt pysslat ihop ett så himla bra schema för min bloggvecka. Och ni har varit ett så bra stöd, det är tack vare er som jag varit så pass självgående. Åh, det har verkligen varit världsbäst det här. Hoppas att ni som läst tyckt att det inte varit så tokigt. Vi hörs kanske mer någon annan gång någonstans. Hoppas!
Hälsningar och tjarå och allt!
Ingrid Bergström Nilsson
Klicka på bilderna för att se dem större.
Jag vill tacka Lena Wigren och Christine Persson på X-MaTs och Christin Borg från tidförtåg som givit mig chansen att få göra detta samt pysslat ihop ett så himla bra schema för min bloggvecka. Och ni har varit ett så bra stöd, det är tack vare er som jag varit så pass självgående. Åh, det har verkligen varit världsbäst det här. Hoppas att ni som läst tyckt att det inte varit så tokigt. Vi hörs kanske mer någon annan gång någonstans. Hoppas!
Hälsningar och tjarå och allt!
Ingrid Bergström Nilsson
Klicka på bilderna för att se dem större.
Äventyrsservice i Högbo bruk.
Som jag tidigare nämnt är jag inte särskilt fysisk. Jag är klen. Så klen att jag tror att jag inte har muskler, på allvar, utan bara senor. Jag har aldrig heller varit särskilt äventyrlig. Jag söker aldrig "kickar". För jag kan inte, törs inte. För klen = kan inte = törs inte försöka. Idag var det dock inte läge att banga. Jag har besökt Äventyrsservice i Högbo bruk.
Äventyrsservice erbjuder massvis med upplevelser. Friluftsliv som fiske och vildmarksbad, mångkamper, oförglömliga konferenser, möhippor/svensexor, ja, till och med bröllop och hur himla mycket mer som helst. Jag fick idag chansen att prova på delar av "Fångarna på bruket", och det visade sig att jag klarade av mycket mer än vad jag trodde och övervann flera rädslor...
En mjukstart var denna kluriga uppgift där jag skulle få över tornet på någon utav de andra pinnarna utan att lägga en större del på en mindre, och detta inom en viss tid, annars skulle jag, om det varit "på riktigt", hamnat i finkan. Tur nog var inte det här på riktigt för jag var inte visst inte tillräckligt kvicktänkt.
Efter att ha skjutit med hagelbössa (prickade på första skottet, och jag har aldrig tidigare ens hanterat en vattenpistol! Om det var ren tur eller inte låter jag vara osagt...) och klarat mig ur en förvirrande mörkerlabyrint kom denna mer fysiska övning. Jag skulle, med gummibandets motstånd, lyckas plinga en klocka som var alldeles för långt bort... Jag nuddade ialla fall klockans snöre!
Balans och klur, boll på bräda med hinder, ett enormt labyrintbord med en järnkula, som såna där små man lekte med på lekis fast x 300 ungefär.
När jag hade krypit omkring i som en jättehamsterbur kom jag till det här som kände jag att jag aldrig skulle klara av. Då min styrka ligger på mer minus än noll trodde jag att det var omöjligt att ta mig fram med stigbyglar och krokar i taket. Men när jag väl kom igång gick det rätt bra faktiskt, även om jag var tio minuter överkokt spagetti i armarna och benen efteråt...
Ett rullband med nycklar i taket varav en passade till låset! Och just det, bågskytte hann jag med också men det finns det ingen bild på.
Med sladdrig och darrig spagettikropp var det dags att ge mig upp för denna klättervägg. Tänk att jag tog mig hela vägen upp! Ni skulle bara veta vilka sinnessjuka andra vägar det fanns att gå, som upp och ned i taket och annat vansinne. Jag tog så klart den mest barnvänliga väggen.
Sist gjorde jag något helt sjukt. Jag byggde och samtidigt klättrade upp på ett torn av drickbackar. När jag hade klarat 14 backar var det dags att ställa sig raklång på den översta backen. Och som sagt, pasta i musklerna (senorna), allmänt darr och en rejäl skopa osäkerhet. Detta gjorde ju att hela tornet också darrade, men jag klarade av det utan att ramla en endaste gång och det är farao helt sinnessjukt! Det kanske inte går att uppskatta hur högt det var, och ni anar inte hur högt det känns när man står där uppe. Jag vill ju inte skryta, men det där trodde jag liksom aldrig någonsin skulle gå!
Alla bilder på mig är tagna av Johan Wadén.
Det här var skitkul. Även om jag gnydde en del inför det mesta och trodde jag skulle vara värdelös på allt var det jätteroligt, plus att det kändes så himla bra när man hade lyckats med något! Det ni fått se här är bara en liten del av allt från "Fångarna på bruket" och en pyttedel av hela Äventyrsservice. Jag kan tänka mig att det här är dödsroligt om man är ett gäng trevliga människor som vill ha lite kul.
Läs mer om Äventyrsservice här. Säkert finns där något som passar dig! Och just det. Buss 11 går från Sandvikens resecentrum ända fram till Högbo bruk, och tiderna har ialla fall för mig idag passat bra med buss 41 mellan Sandviken och Gävle och med X-tåget från Gävle, så det är inget krångel att ta sig dit miljösnällt heller!
Äventyrsservice erbjuder massvis med upplevelser. Friluftsliv som fiske och vildmarksbad, mångkamper, oförglömliga konferenser, möhippor/svensexor, ja, till och med bröllop och hur himla mycket mer som helst. Jag fick idag chansen att prova på delar av "Fångarna på bruket", och det visade sig att jag klarade av mycket mer än vad jag trodde och övervann flera rädslor...
En mjukstart var denna kluriga uppgift där jag skulle få över tornet på någon utav de andra pinnarna utan att lägga en större del på en mindre, och detta inom en viss tid, annars skulle jag, om det varit "på riktigt", hamnat i finkan. Tur nog var inte det här på riktigt för jag var inte visst inte tillräckligt kvicktänkt.
Efter att ha skjutit med hagelbössa (prickade på första skottet, och jag har aldrig tidigare ens hanterat en vattenpistol! Om det var ren tur eller inte låter jag vara osagt...) och klarat mig ur en förvirrande mörkerlabyrint kom denna mer fysiska övning. Jag skulle, med gummibandets motstånd, lyckas plinga en klocka som var alldeles för långt bort... Jag nuddade ialla fall klockans snöre!
Balans och klur, boll på bräda med hinder, ett enormt labyrintbord med en järnkula, som såna där små man lekte med på lekis fast x 300 ungefär.
När jag hade krypit omkring i som en jättehamsterbur kom jag till det här som kände jag att jag aldrig skulle klara av. Då min styrka ligger på mer minus än noll trodde jag att det var omöjligt att ta mig fram med stigbyglar och krokar i taket. Men när jag väl kom igång gick det rätt bra faktiskt, även om jag var tio minuter överkokt spagetti i armarna och benen efteråt...
Ett rullband med nycklar i taket varav en passade till låset! Och just det, bågskytte hann jag med också men det finns det ingen bild på.
Med sladdrig och darrig spagettikropp var det dags att ge mig upp för denna klättervägg. Tänk att jag tog mig hela vägen upp! Ni skulle bara veta vilka sinnessjuka andra vägar det fanns att gå, som upp och ned i taket och annat vansinne. Jag tog så klart den mest barnvänliga väggen.
Sist gjorde jag något helt sjukt. Jag byggde och samtidigt klättrade upp på ett torn av drickbackar. När jag hade klarat 14 backar var det dags att ställa sig raklång på den översta backen. Och som sagt, pasta i musklerna (senorna), allmänt darr och en rejäl skopa osäkerhet. Detta gjorde ju att hela tornet också darrade, men jag klarade av det utan att ramla en endaste gång och det är farao helt sinnessjukt! Det kanske inte går att uppskatta hur högt det var, och ni anar inte hur högt det känns när man står där uppe. Jag vill ju inte skryta, men det där trodde jag liksom aldrig någonsin skulle gå!
Alla bilder på mig är tagna av Johan Wadén.
Det här var skitkul. Även om jag gnydde en del inför det mesta och trodde jag skulle vara värdelös på allt var det jätteroligt, plus att det kändes så himla bra när man hade lyckats med något! Det ni fått se här är bara en liten del av allt från "Fångarna på bruket" och en pyttedel av hela Äventyrsservice. Jag kan tänka mig att det här är dödsroligt om man är ett gäng trevliga människor som vill ha lite kul.
Läs mer om Äventyrsservice här. Säkert finns där något som passar dig! Och just det. Buss 11 går från Sandvikens resecentrum ända fram till Högbo bruk, och tiderna har ialla fall för mig idag passat bra med buss 41 mellan Sandviken och Gävle och med X-tåget från Gävle, så det är inget krångel att ta sig dit miljösnällt heller!
Trafik- och miljödag i Sandviken.
Imorse åkte jag till Sandviken för att vara med på en trafik- och miljödag för elever i årskurs 4-6. Där fanns olika stationer dit eleverna fick gå och bland annat lära sig att sopsortera, kolla in en polisbil och en brandbil och gå en tipspromenad som var den station som jag och Lena Wigren från X-MaTs hade hand om. Trots lite kallt väder verkade dagen vara uppskattad hos både lärare och elever. Det var mycket media på plats, Arbetarbladet till exempel!
Snart slutbloggat...
Illustration: jag!
Hej. Idag är min sista dag på detta uppdrag. Skittråkigt! Men så är det. Jag tänker ialla fall suga på karamellen in i det sista (23:59?), så hur jag spenderade dagen i Sandvikens kommun dyker väl upp i kväll.... Mjao, jag vill inte att det ska ta slut, det har varit så himlans kul! Aja. Vi hörs mer lite senare.
Hej pendlare!
Nastassja Basekay, Söderhamn.
Varför pendlar du?
- För att gå till tandläkaren som finns här i Hudiksvall.
Varför väljer du att göra det med tåg?
- För att det går fort, och jag har inget körkort.
Hur många dagar i veckan pendlar du?
- Det är olika. De gånger jag ska till tandläkaren.
Ser du några fördelar/nackdelar med tåget jämför att pendla med bil?
- Den enda nackdelen är när det blir förseningar.
Två gröna bönor - ekobutik mitt i Hudiksvall.
Mitt i Hudiksvall ligger ekobutiken Två gröna bönor. Här är det mesta ekologiskt eller i största mån miljöriktigt framställt. I sortimentet finns exempelvis ekologiska basvaror som pasta, mjöl och kryddor, frukt samt närproducerade grönsaker och ostar från Järvsö. Två gröna bönor säljer också mycket te där de flesta påsteer är ekologiska och på lösvikt växer hela tiden det ekologiska utbudet. Många produkter är också Rättvisemärkta. Läs mer om Två gröna bönor på deras hemsida som du hittar här!
Butiksägaren Ulv i sin mycket inbjudande affär!
Ekologiska kryddor och basvaror från Saltå Kvarn.
Hudiksvalls kommun.
Åsa Terent.
Ni som hänger med i schemat vet att jag skulle ha besökt Geosus idag men det uteblev så istället fick jag möjlighet att lite snabbt prata med Åsa Terent, kommunekolog på Hudiksvalls kommun.
Jag undrade hur Hudiksvalls kommun arbetar för att främja det hållbara resandet hos sina anställda och Åsa berättade att de håller på att göra en resepolicy. Åsa deltar i X-MaTs och tidförtågs utbildning i hållbart resande som hon tycker är helt i linje med vad hon vill göra för Hudiksvalls kommun, och ett tillfälle att få tips från andra och hjälp på vägen med den kommande respolicyn. Att hela tiden ha "Den källsorterade resan" i bakhuvudet är också viktigt enligt Åsa, måste man verkligen träffas på ett traditionellt möte, eller skulle man kunna lösa det på andra sätt, med till exempel ett telefonmöte? Går det att gå, cykla eller resa kommunalt?
Och så frågade jag drömvärldsfrågan: med helt andra förutsättningar än idag, vad skulle Åsa då göra för det hållbara resandet? Hon svarade att hon skulle göra det enkelt att cykla, något som är kostsamt att ordna då Hudiksvall idag inte är någon cykelkommun. Och så skulle hon introducera elcykeln som är ett bra alternativ till bil.
Om du är nyfiken på roll up-en på bilden ovan kan du läsa om Hudiksvalls kommuns lokala miljömål här.
Bodagrottorna.
Idag har jag varit i Hudiksvalls kommun och min första anhalt var Iggesund. Jag hade tagit med mig min cykel på tåget och möttes av Alf Sidén, min grottguide för dagen, och tillsammans tog vi en kort cykeltur till Bodagrottorna. Bodagrottorna är Sveriges tredje längsta kända grottsystem. Alf har själv karterat "Storsystemet" som är 2633 m samt bigrottor på 290 m. Tillsammans blir det 2896 m! På sina håll är grottorna och "salarna" i tre våningar. Bodagrottorna är är urbergsgrottor. Det finns också kalkstensgrottor som kan vara betydligt större, men som urbergsgrotta är Bodagrottorna nummer två i världen.
Den största ingången, Fläckgrottan och stora centralsalen är lätt att besöka för de flesta, men resten av systemet kräver grottvana, och då är Alf Sidén den guide du vill ha. Han började att utforska Bodagrottorna på sjuttiotalet och hittar där som i sin egen ficka. Alf är en människokännare och kan leda grupper med allt från vana grottfantaster till ovana med cellskräck. Det är bäst att besöka Bodagrottorna mellan juli och oktober, och helst ska det ha varit uppehåll någon dag så att grottorna är torra.
Den här kartan finns vid Iggesunds järnvägsstation. Jag har markerat en lämplig väg att cykla eller gå på, fyrkanten är där stationen ligger och ringen är där Bodagrottorna finns. Det tar högst tio minuter att cykla.
När du kommit upp för denna backe är du framme vid parkeringen varifrån du går upp till grottorna.
Det är markerat på träd och stenar hur man kan gå.
Så här ser det ut ovanfrån, massor av klippblock som man skulle kunna lägga pussel med.
Den runda stenen är ett typiskt så kallat flyttblock, alltså ett block som tappats av ett isberg, det syns tydligt på dess annorlunda form gentemot de övriga blocken.
Hit brukar Alf först ta de grupper han guidar för att visa hur det ser ut nere i grottorna.
Nere i en av salarna. Man får klättra, krypa och åla sig fram!
En sal lagom nog att ha en konferens i, med bord och allt.
Utsikt från toppen.
Alf i bra grottkläder. Oömma och flera lager mot vassa kanter, och så en mössa, hjälm kan också vara bra att ha om man är rädd om huvudet.
Stora ingången.
Bodagrottorna är verkligen en häftig plats, det känns nästan som om man befinner sig på en annan planet både ovanför och under stenblocken. Jag var inte orolig när vi kröp omkring där i trånga utrymmen och när vi satt i stora salar med gigantiska stenblock ovanför oss. Det kändes tryggt, Alf visst vad han pysslade med och jag tänkte att kan han så kan jag, och det kunde jag! Man får vara beredd på att åla lite för att ta sig igenom så kallade "flaskhalsar" innan man kommer till salarna. Jag kanske inte kollade så noga men jag såg faktiskt inte ett enda småkryp under hela tiden, något jag hade oroat mig lite för innan. Och just det, kom ihåg att ta med dubbla ficklampor, ifall den ena skulle gå sönder.
Om du vill besöka Bodagrottorna eller ställa någon fråga kan du kontakta Alf Sidén på telefonnummer 0650-70492. Du kan också boka guidning hos Turistbyrån Hudiksvall: 0650-13920.
Den största ingången, Fläckgrottan och stora centralsalen är lätt att besöka för de flesta, men resten av systemet kräver grottvana, och då är Alf Sidén den guide du vill ha. Han började att utforska Bodagrottorna på sjuttiotalet och hittar där som i sin egen ficka. Alf är en människokännare och kan leda grupper med allt från vana grottfantaster till ovana med cellskräck. Det är bäst att besöka Bodagrottorna mellan juli och oktober, och helst ska det ha varit uppehåll någon dag så att grottorna är torra.
Den här kartan finns vid Iggesunds järnvägsstation. Jag har markerat en lämplig väg att cykla eller gå på, fyrkanten är där stationen ligger och ringen är där Bodagrottorna finns. Det tar högst tio minuter att cykla.
När du kommit upp för denna backe är du framme vid parkeringen varifrån du går upp till grottorna.
Det är markerat på träd och stenar hur man kan gå.
Så här ser det ut ovanfrån, massor av klippblock som man skulle kunna lägga pussel med.
Den runda stenen är ett typiskt så kallat flyttblock, alltså ett block som tappats av ett isberg, det syns tydligt på dess annorlunda form gentemot de övriga blocken.
Hit brukar Alf först ta de grupper han guidar för att visa hur det ser ut nere i grottorna.
Nere i en av salarna. Man får klättra, krypa och åla sig fram!
En sal lagom nog att ha en konferens i, med bord och allt.
Utsikt från toppen.
Alf i bra grottkläder. Oömma och flera lager mot vassa kanter, och så en mössa, hjälm kan också vara bra att ha om man är rädd om huvudet.
Stora ingången.
Bodagrottorna är verkligen en häftig plats, det känns nästan som om man befinner sig på en annan planet både ovanför och under stenblocken. Jag var inte orolig när vi kröp omkring där i trånga utrymmen och när vi satt i stora salar med gigantiska stenblock ovanför oss. Det kändes tryggt, Alf visst vad han pysslade med och jag tänkte att kan han så kan jag, och det kunde jag! Man får vara beredd på att åla lite för att ta sig igenom så kallade "flaskhalsar" innan man kommer till salarna. Jag kanske inte kollade så noga men jag såg faktiskt inte ett enda småkryp under hela tiden, något jag hade oroat mig lite för innan. Och just det, kom ihåg att ta med dubbla ficklampor, ifall den ena skulle gå sönder.
Om du vill besöka Bodagrottorna eller ställa någon fråga kan du kontakta Alf Sidén på telefonnummer 0650-70492. Du kan också boka guidning hos Turistbyrån Hudiksvall: 0650-13920.
Och så här roligt är det att cykla elcykel:
Glad elcyklist: min Tomas!
Elcykeln och jag gjorde Bollnäs.
Elcykelns motor sitter på framhjulet.
Jag hade elcykling på schemat i Bollnäs idag och jag cyklade runt på massor av fina cykelvägar, ut på Långnäs, runt Vågen och massa andra ställen jag inte kan namnet på. Det finns en bra gång- och cykevägkarta som du kan få hos Bollnäs turistbyrå.
Sveriges Järnvägsmuseum - historia med framtidstro.
Igår fick jag göra ett studiebesök på Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle. Där träffade jag Robert Sjöö, chef för Järnvägsmuseet som ägs av Banverket. Banverket har hand om allt som har med våra järnvägar att göra, tider, utveckling och även dess historia och det är där Järnvägsmuseet kommer in i bilden. Det finns en utställning i Ängelholm och så denna som jag besökte i Gävle. Robert berättade för mig att i Sverige var man ganska sena (jämfört med övriga delar av västvärlden) med att införa järnvägar, därför finns de äldsta tågen kvar, och här på Järnvägsmuseet i Gävle finns en av världens finaste tågsamlingar. Detta lockar så klart massor av tågfantaster världen över, men också sådana som bara är lite nyfikna eller historieintresserade. Museet är också ett ställe för barn, skolklasser och familjer söker sig gärna hit då det är mycket barnvänligt. Skolklasser har fri entré och på onsdagarna finns lok-lekis med pedagogiska program för barn i alla åldrar. Robert Sjöö tycker det är viktigt att barnen får lära sig om tåg, ofta ställer de frågor ingen annan tänker på vilket utvecklar museet som vill använda historien till en ständig dialog om framtiden. Barn är framtiden och för att främja ett hållbart resande så hänger det så klart ihop. Då är det viktigt att det ska vara roligt för barn att besöka Järnvägsmuseet, att lyssna till ånglokets historia kanske inte känns så intressant när man är liten och därför finns pedagoger som ser till att museibesöket blir kul. Här får barnen känna och leka. Det finns också en teaterguide, en anställd skådespelare som spelar olika personer från olika tider och klasser.
Att åka tåg är sannerligen miljövänligt. Det är något som använts sedan 1800-talet och är lika aktuellt idag. Robert Sjöö berättar för mig att med järnhjul på järnräls kan en arms kraft flytta på ett ton. Om ett tåg väger 1000 ton krävs bara 1000 armar, så det går som ni förstår inte åt mycket energi för att få igång ett tåg. När det dessutom har börjat rulla går det nästan av sig självt, det svåraste är att få stopp på det!
Ett besök på Sveriges Järnvägsmuseum är en upplevelse för alla, vuxna, barn, superintresserade och lagomintresserade. Till Gävle kan du ta dig med tåg eller buss och från tågstationen krävs endast en kort promenad/cykeltur för att komma till museet. Här finns karta och allt du behöver för att hitta dit. På hemsidan finns också öppettider och priser. Ett annat tips på en miljövänlig utflykt är Årgångståget, en dagstur från Stockholm direkt till museet i Gävle den 17 oktober. Tåget du åker med ser ut som tågen gjorde före 1956 och hela resan verkar vara en väldigt mysig upplevelse. Blir du intresserad kan du läsa mer om det här.
Lekvänligt!
På själva tågutställningen är det ganska mörkt så jag gjorde så gott jag kunde med min lilla kamera...
Visst är han väl ändå lite lik Pink Floyd-gitarristen David Gilmour?!
Tjusig dam, tyvärr fåordig.
Lokformade pepparkaksformar i museibutiken.
Fy farao vad jag ville ha en sån här, stod och velade i hundra år och varför jag inte köpte den kan jag inte förstå, vansinne. Jag får åka dit igen.
Området ute är stort!
Museet har en egen station med en stationsbyggnad från Hennan i norra Hälsingland. Stationen invigdes 1881 och 125 år senare plockades den ned för att flyttas till museet.
Förr fanns alltid en park i anslutning till järnvägsstationerna, en plats för resenärerna att koppla av. Intill Hennan finns så klart en som blommar för fullt.
Inne i väntsalen.
Café Ångvisslan är en restaurangvagn som på sommaren och andra lov serverar fika och lättare luncher. Du kan också förbeställa mat, läs mer om det här!
Oflyt.
Hej hörrni. Denna dag har varit ganska emot mig. Jag skulle ta tåget från Gävle till Bollnäs imorse och ta elcykeln med mig, och tio minuter innan avgång ropar de ut i högtalarna att tåget ersätts med buss på grund av elfel. Så den snälla busschauffören fick klämma in den ganska så stora elcykeln i bagageutrymmet, så egentligen var det ju inget problem. Men på bussen hade jag bara mottagning på det mobila bredbandet ungefär var femte sekund, och till slut dog även datorbatteriet. Väl framme i Bollnäs skulle jag cykla med hjälp av en cykelkarta vilket jag gjorde till klockan blev 13.00 då jag skulle infinna mig vid Lilla K’s trädgårdskök för att äta lunch med kommunalrådet Olle Nilsson Sträng. Då visade det sig att det hade blivit missförstånd om vilken tid vi skulle träffas så lunchen uteblev. Nu sitter jag på tåget till Gävle men mottagningen är lika dålig här, så jag publicerar det här när jag kommer hem till Söderhamn istället och har ”riktigt” internet. Aja. Det kommer ett Järnvägsmuseuminlägg och ett cykelinlägg snart ialla fall.
Nya försök imorgon.
Hej. Idag har varit en så himla bra dag. Skoj på hoj var skoj, vädret var bäst, Järnvägsmuseet är skitbra, Ingegerd Krantz och Trafikantveckan är också hur bra som helst och elcykel är grejen! Jag har hållit på hela kvällen med att försöka fixa med filmer från den fingerade trafikolyckan som visades på Slottstorget idag och det bara krånglar så jag får spunk så nu får datorn stå på och tugga för sig själv så får jag fortsätta bloggandet om min Gävle-dag imorgon. Teknik gör mig matt ibland samtidigt som det kan vara så fantastiskt. Aja, tack för en fin dag Gävle! Imorgon åker jag till Bollnäs.
Två nöjda killar!
Björn Ersson och Lars Lindmark, båda från Gävle, deltog i dagens 12-kilometerslopp i Gästrikeloppet 2009 och var väldigt nöjda! De har cyklat en del förr, Vättern runt bland annat, och gör gärna om Gästrikeloppet nästa år, och då önskar de sig lika bra väder som idag.
Det stod att i schemat att jag skulle intervjua vinnarna i loppet men det hanns inte med. Vinnare, resultat och annan information om dagens lopp kan jag tänka mig komma upp på hemsidan inom kort. gastrikeloppet.se
Cyklande poliser.
Poliserna Patrik Tolvtin och Maria Alvén cyklar varje dag till jobbet, men det är inte varje dag de cyklar i jobbet. Idag var dock ett undantag. När det finns möjlighet använder använder de cyklar då det är ett effektivt och smidigt sätt att röra sig i stan på, särskilt på helgkvällar. Och förutom att det är ett snabbt sätt att ta sig fram på är det ju så klart också miljövänligt!
Skoj på hoj!
Idag är det full rulle på Slottstorget i Gävle kl. 10.00 - 15.00. Det är I stan utan min bil-dagen, Gästrikeloppet är redan igång och jag har hunnit orientera med Skoj på hoj! Det kryllar av aktiviteter och jag har fullt upp. Kom hit vettja! Jag tänkte visa er bilder från min orienteringsrunda också:
Av Gävle Orienteringsklubb fick jag en karta över centrala Gävle med bilder som skulle passas in vid varje nummer på kartan. Jag har idag tillgång till en elcykel och med den susade jag fram runt här i stan, det var himla roligt faktiskt! Trodde jag skulle vara usel på att hitta men det gick bra, lagom klurigt. Här på bilden ser ni massa härgårman-skyltar...
...som känns igen på bild D på kartan!
Hela kartan. Lagom lång tur!
Så här ser det ut hos Orienteringsklubben här på Slottstorget och här hämtar du din karta samt lämnar in den när du är klar.
Nu ska jag försöka hinna intervjua några cyklande poliser!
Av Gävle Orienteringsklubb fick jag en karta över centrala Gävle med bilder som skulle passas in vid varje nummer på kartan. Jag har idag tillgång till en elcykel och med den susade jag fram runt här i stan, det var himla roligt faktiskt! Trodde jag skulle vara usel på att hitta men det gick bra, lagom klurigt. Här på bilden ser ni massa härgårman-skyltar...
...som känns igen på bild D på kartan!
Hela kartan. Lagom lång tur!
Så här ser det ut hos Orienteringsklubben här på Slottstorget och här hämtar du din karta samt lämnar in den när du är klar.
Nu ska jag försöka hinna intervjua några cyklande poliser!
