Som jag tidigare nämnt är jag inte särskilt fysisk. Jag är klen. Så klen att jag tror att jag inte har muskler, på allvar, utan bara senor. Jag har aldrig heller varit särskilt äventyrlig. Jag söker aldrig "kickar". För jag kan inte, törs inte. För klen = kan inte = törs inte försöka. Idag var det dock inte läge att banga. Jag har besökt Äventyrsservice i Högbo bruk.

Äventyrsservice erbjuder massvis med upplevelser. Friluftsliv som fiske och vildmarksbad, mångkamper, oförglömliga konferenser, möhippor/svensexor, ja, till och med bröllop och hur himla mycket mer som helst. Jag fick idag chansen att prova på delar av "Fångarna på bruket", och det visade sig att jag klarade av mycket mer än vad jag trodde och övervann flera rädslor...


En mjukstart var denna kluriga uppgift där jag skulle få över tornet på någon utav de andra pinnarna utan att lägga en större del på en mindre, och detta inom en viss tid, annars skulle jag, om det varit "på riktigt", hamnat i finkan. Tur nog var inte det här på riktigt för jag var inte visst inte tillräckligt kvicktänkt.


Efter att ha skjutit med hagelbössa (prickade på första skottet, och jag har aldrig tidigare ens hanterat en vattenpistol! Om det var ren tur eller inte låter jag vara osagt...) och klarat mig ur en förvirrande mörkerlabyrint kom denna mer fysiska övning. Jag skulle, med gummibandets motstånd, lyckas plinga en klocka som var alldeles för långt bort... Jag nuddade ialla fall klockans snöre!


Balans och klur, boll på bräda med hinder, ett enormt labyrintbord med en järnkula, som såna där små man lekte med på lekis fast x 300 ungefär.


När jag hade krypit omkring i som en jättehamsterbur kom jag till det här som kände jag att jag aldrig skulle klara av. Då min styrka ligger på mer minus än noll trodde jag att det var omöjligt att ta mig fram med stigbyglar och krokar i taket. Men när jag väl kom igång gick det rätt bra faktiskt, även om jag var tio minuter överkokt spagetti i armarna och benen efteråt...


Ett rullband med nycklar i taket varav en passade till låset! Och just det, bågskytte hann jag med också men det finns det ingen bild på.


Med sladdrig och darrig spagettikropp var det dags att ge mig upp för denna klättervägg. Tänk att jag tog mig hela vägen upp! Ni skulle bara veta vilka sinnessjuka andra vägar det fanns att gå, som upp och ned i taket och annat vansinne. Jag tog så klart den mest barnvänliga väggen.

Sist gjorde jag något helt sjukt. Jag byggde och samtidigt klättrade upp på ett torn av drickbackar. När jag hade klarat 14 backar var det dags att ställa sig raklång på den översta backen. Och som sagt, pasta i musklerna (senorna), allmänt darr och en rejäl skopa osäkerhet. Detta gjorde ju att hela tornet också darrade, men jag klarade av det utan att ramla en endaste gång och det är farao helt sinnessjukt! Det kanske inte går att uppskatta hur högt det var, och ni anar inte hur högt det känns när man står där uppe. Jag vill ju inte skryta, men det där trodde jag liksom aldrig någonsin skulle gå!


Alla bilder på mig är tagna av Johan Wadén.

Det här var skitkul. Även om jag gnydde en del inför det mesta och trodde jag skulle vara värdelös på allt var det jätteroligt, plus att det kändes så himla bra när man hade lyckats med något! Det ni fått se här är bara en liten del av allt från "Fångarna på bruket" och en pyttedel av hela Äventyrsservice. Jag kan tänka mig att det här är dödsroligt om man är ett gäng trevliga människor som vill ha lite kul.

Läs mer om Äventyrsservice här. Säkert finns där något som passar dig! Och just det. Buss 11 går från Sandvikens resecentrum ända fram till Högbo bruk, och tiderna har ialla fall för mig idag passat bra med buss 41 mellan Sandviken och Gävle och med X-tåget från Gävle, så det är inget krångel att ta sig dit miljösnällt heller!