Jaha. Nu är det slut på det här. Jag har haft så himla fina, bra, spännande, intressanta och roliga dagar. Jag har lärt mig massor och utvecklats enormt. Så många människor jag träffat, så många olika roliga saker jag fått göra, sådant jag tidigare aldrig skulle ha gjort, men ändå orädd har genomfört. Alla möten och diskussioner, studiebesök och andra upplevelser har gett mig så mycket. Jag önskar att det kunde vara så här helatidenjämt!

Jag vill tacka Lena Wigren och Christine Persson på X-MaTs och Christin Borg från tidförtåg som givit mig chansen att få göra detta samt pysslat ihop ett så himla bra schema för min bloggvecka. Och ni har varit ett så bra stöd, det är tack vare er som jag varit så pass självgående. Åh, det har verkligen varit världsbäst det här. Hoppas att ni som läst tyckt att det inte varit så tokigt. Vi hörs kanske mer någon annan gång någonstans. Hoppas!

Hälsningar och tjarå och allt!
Ingrid Bergström Nilsson

Som jag tidigare nämnt är jag inte särskilt fysisk. Jag är klen. Så klen att jag tror att jag inte har muskler, på allvar, utan bara senor. Jag har aldrig heller varit särskilt äventyrlig. Jag söker aldrig "kickar". För jag kan inte, törs inte. För klen = kan inte = törs inte försöka. Idag var det dock inte läge att banga. Jag har besökt Äventyrsservice i Högbo bruk.

Äventyrsservice erbjuder massvis med upplevelser. Friluftsliv som fiske och vildmarksbad, mångkamper, oförglömliga konferenser, möhippor/svensexor, ja, till och med bröllop och hur himla mycket mer som helst. Jag fick idag chansen att prova på delar av "Fångarna på bruket", och det visade sig att jag klarade av mycket mer än vad jag trodde och övervann flera rädslor...


En mjukstart var denna kluriga uppgift där jag skulle få över tornet på någon utav de andra pinnarna utan att lägga en större del på en mindre, och detta inom en viss tid, annars skulle jag, om det varit "på riktigt", hamnat i finkan. Tur nog var inte det här på riktigt för jag var inte visst inte tillräckligt kvicktänkt.


Efter att ha skjutit med hagelbössa (prickade på första skottet, och jag har aldrig tidigare ens hanterat en vattenpistol! Om det var ren tur eller inte låter jag vara osagt...) och klarat mig ur en förvirrande mörkerlabyrint kom denna mer fysiska övning. Jag skulle, med gummibandets motstånd, lyckas plinga en klocka som var alldeles för långt bort... Jag nuddade ialla fall klockans snöre!


Balans och klur, boll på bräda med hinder, ett enormt labyrintbord med en järnkula, som såna där små man lekte med på lekis fast x 300 ungefär.


När jag hade krypit omkring i som en jättehamsterbur kom jag till det här som kände jag att jag aldrig skulle klara av. Då min styrka ligger på mer minus än noll trodde jag att det var omöjligt att ta mig fram med stigbyglar och krokar i taket. Men när jag väl kom igång gick det rätt bra faktiskt, även om jag var tio minuter överkokt spagetti i armarna och benen efteråt...


Ett rullband med nycklar i taket varav en passade till låset! Och just det, bågskytte hann jag med också men det finns det ingen bild på.


Med sladdrig och darrig spagettikropp var det dags att ge mig upp för denna klättervägg. Tänk att jag tog mig hela vägen upp! Ni skulle bara veta vilka sinnessjuka andra vägar det fanns att gå, som upp och ned i taket och annat vansinne. Jag tog så klart den mest barnvänliga väggen.

Sist gjorde jag något helt sjukt. Jag byggde och samtidigt klättrade upp på ett torn av drickbackar. När jag hade klarat 14 backar var det dags att ställa sig raklång på den översta backen. Och som sagt, pasta i musklerna (senorna), allmänt darr och en rejäl skopa osäkerhet. Detta gjorde ju att hela tornet också darrade, men jag klarade av det utan att ramla en endaste gång och det är farao helt sinnessjukt! Det kanske inte går att uppskatta hur högt det var, och ni anar inte hur högt det känns när man står där uppe. Jag vill ju inte skryta, men det där trodde jag liksom aldrig någonsin skulle gå!


Alla bilder på mig är tagna av Johan Wadén.

Det här var skitkul. Även om jag gnydde en del inför det mesta och trodde jag skulle vara värdelös på allt var det jätteroligt, plus att det kändes så himla bra när man hade lyckats med något! Det ni fått se här är bara en liten del av allt från "Fångarna på bruket" och en pyttedel av hela Äventyrsservice. Jag kan tänka mig att det här är dödsroligt om man är ett gäng trevliga människor som vill ha lite kul.

Läs mer om Äventyrsservice här. Säkert finns där något som passar dig! Och just det. Buss 11 går från Sandvikens resecentrum ända fram till Högbo bruk, och tiderna har ialla fall för mig idag passat bra med buss 41 mellan Sandviken och Gävle och med X-tåget från Gävle, så det är inget krångel att ta sig dit miljösnällt heller!

Imorse åkte jag till Sandviken för att vara med på en trafik- och miljödag för elever i årskurs 4-6. Där fanns olika stationer dit eleverna fick gå och bland annat lära sig att sopsortera, kolla in en polisbil och en brandbil och gå en tipspromenad som var den station som jag och Lena Wigren från X-MaTs hade hand om. Trots lite kallt väder verkade dagen vara uppskattad hos både lärare och elever. Det var mycket media på plats, Arbetarbladet till exempel!

Illustration: jag!

Hej. Idag är min sista dag på detta uppdrag. Skittråkigt! Men så är det. Jag tänker ialla fall suga på karamellen in i det sista  (23:59?), så hur jag spenderade dagen i Sandvikens kommun dyker väl upp i kväll.... Mjao, jag vill inte att det ska ta slut, det har varit så himlans kul! Aja. Vi hörs mer lite senare.

Nastassja Basekay, Söderhamn.

Varför pendlar du?

- För att gå till tandläkaren som finns här i Hudiksvall.

Varför väljer du att göra det med tåg?

- För att det går fort, och jag har inget körkort.

Hur många dagar i veckan pendlar du?

- Det är olika. De gånger jag ska till tandläkaren.

Ser du några fördelar/nackdelar med tåget jämför att pendla med bil?

- Den enda nackdelen är när det blir förseningar.

Mitt i Hudiksvall ligger ekobutiken Två gröna bönor. Här är det mesta ekologiskt eller i största mån miljöriktigt framställt. I sortimentet finns exempelvis ekologiska basvaror som pasta, mjöl och kryddor, frukt samt närproducerade grönsaker och ostar från Järvsö. Två gröna bönor säljer också mycket te där de flesta påsteer är ekologiska och på lösvikt växer hela tiden det ekologiska utbudet. Många produkter är också Rättvisemärkta. Läs mer om Två gröna bönor på deras hemsida som du hittar här!


Butiksägaren Ulv i sin mycket inbjudande affär!


Ekologiska kryddor och basvaror från Saltå Kvarn.

Åsa Terent.

Ni som hänger med i schemat vet att jag skulle ha besökt Geosus idag men det uteblev så istället fick jag möjlighet att lite snabbt prata med Åsa Terent, kommunekolog på Hudiksvalls kommun.

Jag undrade hur Hudiksvalls kommun arbetar för att främja det hållbara resandet hos sina anställda och Åsa berättade att de håller på att göra en resepolicy. Åsa deltar i X-MaTs och tidförtågs utbildning i hållbart resande som hon tycker är helt i linje med vad hon vill göra för Hudiksvalls kommun, och ett tillfälle att få tips från andra och hjälp på vägen med den kommande respolicyn. Att hela tiden ha "Den källsorterade resan" i bakhuvudet är också viktigt enligt Åsa, måste man verkligen träffas på ett traditionellt möte, eller skulle man kunna lösa det på andra sätt, med till exempel ett telefonmöte? Går det att gå, cykla eller resa kommunalt?

Och så frågade jag drömvärldsfrågan: med helt andra förutsättningar än idag, vad skulle Åsa då göra för det hållbara resandet? Hon svarade att hon skulle göra det enkelt att cykla, något som är kostsamt att ordna då Hudiksvall idag inte är någon cykelkommun. Och så skulle hon introducera elcykeln som är ett bra alternativ till bil.

Om du är nyfiken på roll up-en på bilden ovan kan du läsa om Hudiksvalls kommuns lokala miljömål här.

Idag har jag varit i Hudiksvalls kommun och min första anhalt var Iggesund. Jag hade tagit med mig min cykel på tåget och möttes av Alf Sidén, min grottguide för dagen, och tillsammans tog vi en kort cykeltur till Bodagrottorna. Bodagrottorna är Sveriges tredje längsta kända grottsystem. Alf har själv karterat "Storsystemet" som är 2633 m samt bigrottor på 290 m. Tillsammans blir det 2896 m! På sina håll är grottorna och "salarna" i tre våningar. Bodagrottorna är är urbergsgrottor. Det finns också kalkstensgrottor som kan vara betydligt större, men som urbergsgrotta är Bodagrottorna nummer två i världen.

Den största ingången, Fläckgrottan och stora centralsalen är lätt att besöka för de flesta, men resten av systemet kräver grottvana, och då är Alf Sidén den guide du vill ha. Han började att utforska Bodagrottorna på sjuttiotalet och hittar där som i sin egen ficka. Alf är en människokännare och kan leda grupper med allt från vana grottfantaster till ovana med cellskräck. Det är bäst att besöka Bodagrottorna mellan juli och oktober, och helst ska det ha varit uppehåll någon dag så att grottorna är torra.


Den här kartan finns vid Iggesunds järnvägsstation. Jag har markerat en lämplig väg att cykla eller gå på, fyrkanten är där stationen ligger och ringen är där Bodagrottorna finns. Det tar högst tio minuter att cykla.


När du kommit upp för denna backe är du framme vid parkeringen varifrån du går upp till grottorna.


Det är markerat på träd och stenar hur man kan gå.


Så här ser det ut ovanfrån, massor av klippblock som man skulle kunna lägga pussel med.


Den runda stenen är ett typiskt så kallat flyttblock, alltså ett block som tappats av ett isberg, det syns tydligt på dess annorlunda form gentemot de övriga blocken.


Hit brukar Alf först ta de grupper han guidar för att visa hur det ser ut nere i grottorna.


Nere i en av salarna. Man får klättra, krypa och åla sig fram!


En sal lagom nog att ha en konferens i, med bord och allt.


Utsikt från toppen.


Alf i bra grottkläder. Oömma och flera lager mot vassa kanter, och så en mössa, hjälm kan också vara bra att ha om man är rädd om huvudet.


Stora ingången.




Bodagrottorna är verkligen en häftig plats, det känns nästan som om man befinner sig på en annan planet både ovanför och under stenblocken. Jag var inte orolig när vi kröp omkring där i trånga utrymmen och när vi satt i stora salar med gigantiska stenblock ovanför oss. Det kändes tryggt, Alf visst vad han pysslade med och jag tänkte att kan han så kan jag, och det kunde jag! Man får vara beredd på att åla lite för att ta sig igenom så kallade "flaskhalsar" innan man kommer till salarna. Jag kanske inte kollade så noga men jag såg faktiskt inte ett enda småkryp under hela tiden, något jag hade oroat mig lite för innan. Och just det, kom ihåg att ta med dubbla ficklampor, ifall den ena skulle gå sönder.

Om du vill besöka Bodagrottorna eller ställa någon fråga kan du kontakta Alf Sidén på telefonnummer 0650-70492. Du kan också boka guidning hos Turistbyrån Hudiksvall: 0650-13920.

Glad elcyklist: min Tomas!

Elcykelns motor sitter på framhjulet.

Jag hade elcykling på schemat i Bollnäs idag och jag cyklade runt på massor av fina cykelvägar, ut på Långnäs, runt Vågen och massa andra ställen jag inte kan namnet på. Det finns en bra gång- och cykevägkarta som du kan få hos Bollnäs turistbyrå.

Igår fick jag göra ett studiebesök på Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle. Där träffade jag Robert Sjöö, chef för Järnvägsmuseet som ägs av Banverket. Banverket har hand om allt som har med våra järnvägar att göra, tider, utveckling och även dess historia och det är där Järnvägsmuseet kommer in i bilden. Det finns en utställning i Ängelholm och så denna som jag besökte i Gävle. Robert berättade för mig att i Sverige var man ganska sena (jämfört med övriga delar av västvärlden) med att införa järnvägar, därför finns de äldsta tågen kvar, och här på Järnvägsmuseet i Gävle finns en av världens finaste tågsamlingar. Detta lockar så klart massor av tågfantaster världen över, men också sådana som bara är lite nyfikna eller historieintresserade. Museet är också ett ställe för barn, skolklasser och familjer söker sig gärna hit då det är mycket barnvänligt. Skolklasser har fri entré och på onsdagarna finns lok-lekis med pedagogiska program för barn i alla åldrar. Robert Sjöö tycker det är viktigt att barnen får lära sig om tåg, ofta ställer de frågor ingen annan tänker på vilket utvecklar museet som vill använda historien till en ständig dialog om framtiden. Barn är framtiden och för att främja ett hållbart resande så hänger det så klart ihop. Då är det viktigt att det ska vara roligt för barn att besöka Järnvägsmuseet, att lyssna till ånglokets historia kanske inte känns så intressant när man är liten och därför finns pedagoger som ser till att museibesöket blir kul. Här får barnen känna och leka. Det finns också en teaterguide, en anställd skådespelare som spelar olika personer från olika tider och klasser.

Att åka tåg är sannerligen miljövänligt. Det är något som använts sedan 1800-talet och är lika aktuellt idag. Robert Sjöö berättar för mig att med järnhjul på järnräls kan en arms kraft flytta på ett ton. Om ett tåg väger 1000 ton krävs bara 1000 armar, så det går som ni förstår inte åt mycket energi för att få igång ett tåg. När det dessutom har börjat rulla går det nästan av sig självt, det svåraste är att få stopp på det!

Ett besök på Sveriges Järnvägsmuseum är en upplevelse för alla, vuxna, barn, superintresserade och lagomintresserade. Till Gävle kan du ta dig med tåg eller buss och från tågstationen krävs endast en kort  promenad/cykeltur för att komma till museet. Här finns karta och allt du behöver för att hitta dit. På hemsidan finns också öppettider och priser. Ett annat tips på en miljövänlig utflykt är Årgångståget, en dagstur från Stockholm direkt till museet i Gävle den 17 oktober. Tåget du åker med ser ut som tågen gjorde före 1956 och hela resan verkar vara en väldigt mysig upplevelse. Blir du intresserad kan du läsa mer om det här.

Lekvänligt!


På själva tågutställningen är det ganska mörkt så jag gjorde så gott jag kunde med min lilla kamera...


Visst är han väl ändå lite lik Pink Floyd-gitarristen David Gilmour?!


Tjusig dam, tyvärr fåordig.


Lokformade pepparkaksformar i museibutiken.


Fy farao vad jag ville ha en sån här, stod och velade i hundra år och varför jag inte köpte den kan jag inte förstå, vansinne. Jag får åka dit igen.


Området ute är stort!



Museet har en egen station med en stationsbyggnad från Hennan i norra Hälsingland. Stationen invigdes 1881 och 125 år senare plockades den ned för att flyttas till museet.


Förr fanns alltid en park i anslutning till järnvägsstationerna, en plats för resenärerna att koppla av. Intill Hennan finns så klart en som blommar för fullt.


Inne i väntsalen.


Café Ångvisslan är en restaurangvagn som på sommaren och andra lov serverar fika och lättare luncher. Du kan också förbeställa mat, läs mer om det här!

Hej. Idag har varit en så himla bra dag. Skoj på hoj var skoj, vädret var bäst, Järnvägsmuseet är skitbra, Ingegerd Krantz och Trafikantveckan är också hur bra som helst och elcykel är grejen! Jag har hållit på hela kvällen med att försöka fixa med filmer från den fingerade trafikolyckan som visades på Slottstorget idag och det bara krånglar så jag får spunk så nu får datorn stå på och tugga för sig själv så får jag fortsätta bloggandet om min Gävle-dag imorgon. Teknik gör mig matt ibland samtidigt som det kan vara så fantastiskt. Aja, tack för en fin dag Gävle! Imorgon åker jag till Bollnäs.

Björn Ersson och Lars Lindmark, båda från Gävle, deltog i dagens 12-kilometerslopp i Gästrikeloppet 2009 och var väldigt nöjda! De har cyklat en del förr, Vättern runt bland annat, och gör gärna om Gästrikeloppet nästa år, och då önskar de sig lika bra väder som idag.

Det stod att i schemat att jag skulle intervjua vinnarna i loppet men det hanns inte med. Vinnare, resultat och annan information om dagens lopp kan jag tänka mig komma upp på hemsidan inom kort. gastrikeloppet.se

Poliserna Patrik Tolvtin och Maria Alvén cyklar varje dag till jobbet, men det är inte varje dag de cyklar i jobbet. Idag var dock ett undantag. När det finns möjlighet använder använder de cyklar då det är ett effektivt och smidigt sätt att röra sig i stan på, särskilt på helgkvällar. Och förutom att det är ett snabbt sätt att ta sig fram på är det ju så klart också miljövänligt!

Idag är det full rulle på Slottstorget i Gävle kl. 10.00 - 15.00. Det är I stan utan min bil-dagen, Gästrikeloppet är redan igång och jag har hunnit orientera med Skoj på hoj! Det kryllar av aktiviteter och jag har fullt upp. Kom hit vettja! Jag tänkte visa er bilder från min orienteringsrunda också:


Av Gävle Orienteringsklubb fick jag en karta över centrala Gävle med bilder som skulle passas in vid varje nummer på kartan. Jag har idag tillgång till en elcykel och med den susade jag fram runt här i stan, det var himla roligt faktiskt! Trodde jag skulle vara usel på att hitta men det gick bra, lagom klurigt. Här på bilden ser ni massa härgårman-skyltar...


...som känns igen på bild D på kartan!


Hela kartan. Lagom lång tur!


Så här ser det ut hos Orienteringsklubben här på Slottstorget och här hämtar du din karta samt lämnar in den när du är klar.

Nu ska jag försöka hinna intervjua några cyklande poliser!

Idag fick jag göra ett studiebesök på X-trafik. X-trafik har hand om kollektivtrafik i hela länet och har sitt huvudkontor i Söderhamn. De har 30 anställda som arbetar med trafikupplysning, administration, planering etc. Trafikupplysningen är en kundtjänst dit du kan ringa och fråga om det mesta, administrationen har till exempel hand om reseersättningar för sjuktransporter och planeringen planerar sådant som var det ska finnas hållplatser och andra praktiska saker. Här finns kompetent och erfaren personal som kan ge proffesionella råd angående kollektivtrafik. Jag fick på eftermiddagen en bra inblick i vad de pysslar med och nu får ni också följa med:


Är detta en hemlig inomhusbusslinje med ovanligt tätt bland hållplatserna? Nääää. Det är en korridor på X-trafiks huvudkontor! Söta små skyltar åt alla anställda.


Kanske stöter ni på en sån här skylt när ni kliver på bussen nästa gång? X-trafik håller nämligen på att byta biljettsystem...


Det nya kortet är ett kontaktlöst kort som du bara behöver hålla upp mot en sån här liten maskin (den till vänster är busschaufförens/tågvärdens) så känner den av vad du har för typ av kort och om det gäller. Med det nya kortet kan du också kombinera till exempel ett fritidskort med ett refilkort, så att du kan åka på samma kort de gånger du vill åka på tider fritidskortet inte gäller. Det här kortet tar inte heller slut och behövs därför inte slängas vilket så klart är snällt mot miljön.


Ännu en finurlig grej med det nya kortet är att du kan ha det kvar i plånboken och det registreras ändå. På så sätt tappar du inte lika lätt ditt kort och det hela blir mycket smidigt. Det här bytet av system kommer inte att ske över en natt utan sakta men säkert, så ingen behöver oroa sig för plötsliga förändringar.


Här sitter trafikupplysningen som är lite utan hjärtat på X-trafiks huvudkontor. Hit kan du ringa mellan kl. 06.00-22.00 på vardagar och mellan kl. 09.00-22.00 på helger. Numret är 0771-9 10 10 9.


Jag fick sitta hos Eva och medlyssna en stund. Hon fick in samtal från personer som ville ha hjälp att planera resor, som undrade om banarbeten, priser med mera. Det kom också in ett samtal om ett upphittat busskort, och det är nu på väg mot den som tappade det som så klart blev mycket glad för att det kommer till rätta! En del frågor kunde kopplas vidare till de som är ansvariga för de ämnen det gällde. Det var riktigt intressant att sitta bredvid och se hur det hela går till, det är verkligen mycket att hålla reda på och bra mycket mer än att "bara svara i telefonen".


14.30 är det fika!


Matts Hildebrand, X-trafiks vd, berättade för mig om utredningen om en ny kollektivtrafikslag som pågår. Det nya lagförslaget går ut på att kollektivtrafiken ska vara kommersiellt gångbar. Linjer som inte är lönsamma men behövs för resenärerna skulle då kunna få stöd, men i Gävleborg är ingen linje kommersiellt gångbar, bara vissa tider på vissa linjer. X-trafik är negativa till detta förslag då de skulle vilja veta vad konsekvenserna av ett sådant system skulle bli, något som tydligen utelämnats i utredningen. Linjer i Gävle skulle till exempel behöva höjas fyra gånger för att bli kommersiellt gångbara. Matts tycker att det borde bli en livlig samhällsdebatt kring det nya lagförslaget, att alla bör få veta vad det är som håller på att hända och att det behöver diskuteras. Svensk kollektivtrafik har som riktning att fördubbla de kollektiva resorna till 2020 med andra sätt än en ny lagstiftning. Detta genom att anpassa turer och priser efter efterfrågan och med samarbeten mellan kommunerna.

Vi pratade också om att jämförelserna mellan prisskillnaderna på att åka bil och att åka tåg ofta är skeva. Oftast nämns om bilar bara bensinpriser och möjligen också försäkringspriser, men vad som inte många tänker på är att bilens värde sjunker, skatter ska betalas, olyckor och sällan också miljöaspekten. Har du tagit bilen till jobbet står den parkerad i åtta timmar och bara kostar massvis med pengar.

Mitt studiebesök hos X-trafik var trevligt och mycket lärorikt men nu måste jag helt enkelt sova för imorgon är det fullspäckat schema i Gävle! X-trafik har en bra hemsida och den hittar ni här. God natt!

Måste bara säga lite snabbt att X-MaTs är idag på E-center i Söderhamn mellan 14.00 och 17.00 för att hålla i en tävling där du kan vinna en cykel genom att berätta om din pinsammaste bilresa! Här kan du läsa om detta. Nu kutar jag upp till X-trafik, hörs sen!

Jag har en liten paus mellan lunch och ett studiebesök på X-trafik. Jag hann med tre föredrag på Klimatforumet. Det känns lite svårbloggat då jag inte kan återge hela föredrag, men först lyssnade jag på Martin Hedberg som är meterolog och klimatexpert och han pratade om hur klimatfrågorna hänger ihop med energi, samhälle och naturens ständiga förändringar. Efter honom var det dags för NannyMaja Anderback att berätta om vad hon tar upp i sin bok Vem fan bryr sig? En bok om dig och mig och världen. Mer om det kan ni läsa på hennes hemsida, nannymaja.se. Till sist var det Folke Günthers tur och han presenterade en revolutionerande metod där man genom att skapa kol och gräva ned i marken kan minska koldioxidutsläppen. Läs mer om detta här.

Jag känner mig mycket frustrerad över att det är så tomt mellan raderna i hörsalen på Cfl. Varför är inte fler här och lyssnar på föredragen? Var är Söderhamns kommuns alla politiker? Söderhamn ska vara en ekokommun och de har full ersättning för att vara här och lyssna idag men uppenbarligen skiter i det. Det är bortom mitt förstånd att det ska vara så lite närvaro på en sån bra dag. Aja, nu måste jag skynda iväg till X-trafik!

God morgon! Nu sitter jag på Cfl i Söderhamn och blir i skrivande stund hälsad välkommen till Klimatfrom Hälsingland 2009. Jag kommer att under förmiddagen lyssna på flera förläsningar som ni kommer få ta del av allt eftersom. Och sitter ni nu och tänker att där skulle jag också vilja vara, så skynda hit! Det är kostnadsfritt och håller på till 15.00.

När du kliver av tåget i Ljusdal hamnar du mitt i centrum bland alla butiker. I andra kommuner  hoppas man att shoppingsugna ska dras till kända affärskedjor, men i Ljusdal vill man istället locka med unika butiker med brett sortiment och personlig service. Daniel Swärd jobbar för Ljusdal i centrum som marknadsför dessa butiker och arbetar för ett attraktivt centrum bortom kedjorna som ser likadana ut i alla städer. Daniel tog med mig på en liten runda för att visa vilket fint och mysigt utbud av butiker som finns.


Wahlins har funnits i över 100 år och säljer glas, porslin, inredning och delikatesser som kaffe och thé.


I Röda Kvarns gamla bioteater samsas Rena Rama Verksta'n och HimleHörnet i en unik teatermiljö. Här får du tag på inramningar, konstnärsmaterial, hantverk och inredning.


Vid trädgårdshandeln Rosehills ligger Stenugnsbageriet Hemmavid med en liten och söt butik fylld med bakverk bakade på ekologiska råvaror.


Rosehills är en trädgårdshandel som blomstrat sedan 1889. Vår och sommartid finns här också Café Huller om Buller som erbjuder ekologiskt fika. I Glashuset finns keramikförsäljning och huset fungerar också som festlokal eller konsertlokal. Humla Kulturförening anordnar kosnerter här, samt Humla Visfestival (som jag själv besökte i somras vilket var absolut kanon!).


Lin är Hälsinglands landskapsblomma och hos Linnebutiken finner du det mesta i linväg. Kläder, smycken, metervaror med mera.


Solhusets second hand och loppis. Här shoppar du med gott samvete. Vinsten går till bland annat ungdomsfängelser och barnhem i Lettland och Ryssland och dessutom finns ingen mer miljövänlig shopping än att ta vara på gamla saker och kläder, inget nyproducerat som tär på miljön. Nedan ser ni Daniel Swärd!


Nordeens guld har funnits sedan 1917 inom samma familj och är nu inne på tredje generationen.


Affärer som funnits länge ger fina skyltar! Som dessa hos Eric Ericssons bokhandel.


Ljusdals varuhus - Centrumhuset, bjuder på många unika butiker...


...som damklädesbutiken Johanna där du bland annat kan köpa kläder från det hyllade och populära svenska märket Odd Molly.



Hos Konditori Finess hittar du klassiska bakverk som är mycket svåra att motstå...!


Unitis har både café, butik och möbelrenovering i samma hus! Mysig miljö och annorlunda möbelrenoveringar. Inredningsdetaljer med asiatisk känsla.



Och om du shop 'til you drop (haha, kunde inte låta bli) kan du alltid övernatta i något av de nyrenoverade rummen på Stadshotellet som ligger ungefär en fjärdedels stenkast från tågstationen. Här finns också uteliv med bland annat rockklubben Rock Night.

Det här var bara en liten del av de unika butiker som finns i Ljusdal! Allt är nära och den trevliga stadskänslan hänger i luften. Om du vill veta mer om vad som händer på stan i Ljusdal ska du gå in på Ljusdal i Centrums hemsida. Där kan du bland annat läsa om den kommande Familjedagen den 26 september.

Rolf Berg och Marit Holmstrand.

Efter att jag hade varit på Järvzoo tog jag tåget mot Ljusdal och möttes tio minuter senare av Ljusdals kommunstyrelseordförande Marit Holmstrand. Vi gick tillsammans till förvaltarhuset för att tillsammans med Rolf Berg, planeringschef Ljusdals kommun, och Daniel Swärd från Ljusdal i Centrum äta en god lunch på Nyfiket.

Jag undrade hur Ljusdals kommun arbetar för att främja hållbart resande hos sina anställa till, från och i arbetet, och fick många bra svar. De har en nyligen uppdaterad resepolicy där egen bil kommer sist. De har en bilpool med ett bokningssytem där man får uppge varifrån och vart man ska åka samt vid vilken tidpunkt, och då hittar systemet lämpliga turer med kollektivtrafik som man då ska välja före en bil från bilpoolen. Det finns också en länskortspool samt möjlighet att samåka i kommunens miljöbilar. Att cykla och gå uppmanas också. Ljusdals kommun var också initiativtagare till projektet tidförtåg.

Något Rolf och Marit tycker skulle kunna förbättras är tågförbindelserna med norr och Mälardalen. Det skulle enligt dem behövas fler dubbelspår och bättre lokal busstrafik i kommunen. När jag frågade vad de skulle göra för hållbart resande i ett drömscenario med andra ekonomiska förutsättningar svarade de "gratis busskort", "knyta ihop kommundelarna", "ringlinjer", "fler turer kvällstid"...

Jag frågade så klart också vad de, förutom Järvzoo och De 5 Stora, tyckte att man skulle uppleva i Ljusdals kommun om man vill lämna bilen hemma, och de tipsade om den nya simhallen i Färila som ska vara klar i november, och, liksom i Ovanåkers kommun, så finns ju i Ljusdal också bandyn, den populära skidanläggningen Järvsöbacken, Stenegård (gångavstånd från tågstationen i Järvsö), och så den unika handeln som finns i Ljusdal som Daniel Swärd visade mig efter lunchen. Om det får ni läsa i nästa inlägg!

I anslutning till Järvzoo ligger Rovdjurscentret De 5 Stora. Där kan du lära dig om våra fem stora rovdjur - varg, björn, lo, järv och människa. Rovdjurscentret ska vara en opartisk plats där du kan bilda en egen uppfattning kring rovdjur och deras roll i både naturen och samhället. Utställningen består av bilder, filmer, pälsar att klappa på mer mera. Där finns dock inte så mycket artfakta, istället är de5stora.com en aktiv hemsida där du kan få reda på i princip allt om rovdjur. Rovdjurscentret erbjuder också utbildningar, föreläsningar och seminarium för olika mål- och åldersgrupper, exempelvis rovdjursskolan som är gratis för alla grundskoleelever (åk 1-9). En avancerad skyttesimulator finns för jaktubildningar, särskilt utvecklat för björnjägare för att inte riskera skadeskjutningar och attacker.

De 5 Stora är en fin och intressant utställning för hela familjen, och en stor tillgång för hela landet och oss i Gävleborg län. I Ljusdals kommun är rovdjur särskilt hett diskuterat, och att barn och ungdomar har chans till gratis och opartisk utbildning i ämnet tycker jag är bra och viktigt.


Lektionssalen för Rovdjursskolan. Om klasser inte har möjlighet att ta sig till Järvsö kan Rovdjurscentret också komma till skolor för att undervisa.


Klappstation.

Imorse tog jag bussen till Bollnäs och därifrån tåget till Järvsö för att gå på Järvzoo, nordens vildmarkspark. Jag älskar Järvzoo. Det är helt oslagbart! Jag gillar Barnens djurgård där man får klappa på gosiga getter och andra djur, jag gillar att försöka leta alla djuren som ska finnas i inhägnaderna (fåglarna är extra kluriga!), jag gillar att äta matsäck där (korvgrillning), jag gillar att kolla på den otroliga utsikten, jag gillar alla himla mjukisdjur (...), jag gillar exakt allt med Järvzoo! Har alltid gjort. Och detta är inte en kolla-på-apan-i-buren-djurpark, nej, de djur som kommer till Järvzoo kan vara överskott från andra djurparker eller kanske skadade djur som blivit upphittade i skogen som sedan är på Järvzoo på rehablitering, och klarar de av att komma tillbaka till det vilda får de göra det. Dessutom får de bo i rejäla inhägnader i i riktig skogsmiljö.

Det är ett helt perfekt utflyktsmål, särskilt nu när det börjar bli höst tycker jag, otroligt fint! Det är öppet året runt och är så klart mysigt alla säsonger. Dessutom går X-tågen tätt till Järvsö och från stationen är det endast ungefär tio minuters promenad till djurparken. Om ni vill läsa mer om Järvzoo och få reda på öppettider och annat går ni in här: järvzoo.se.


Gosgosgosdjur i Barnens djurpark!


En varg med Varghotellet i bakgrunden. På Varghotellet finns tre dubbelrum med stora panoramafönster mot ett av parkens varghägn. Du kan alltså sova med vargar utanför fönstret! Här finns också möjlighet till seminarier och konferenser. Läs mer om Varghotellet här!


Man tar sig runt hela parken på en 3 km lång trätrottoar, bred och fin och fri från trappsteg.


Alla djur har en faktatavla.


Det finns mycket plats att äta sin matsäck på, korvgrillning kan också ske i en stuga om det är kallt.


Naturen runt omkring är helt oförstörd.


Renfötter! (Ja, klövar)


Ni kanske tror att såna här vill man bara ha när man är liten, sen går det över, men jag lovar: det gör det inte!


Entrén.

Jag hade lite bråttom idag så jag hann inte gå runt hela parken, men jag gjorde det i september förra året, och jag kanske publicerar lite fler bilder från den gången om jag får tid.

Hörrni. Att åka tåg är inte bara miljövänligt och bekvämt, det kan också vara otroligt vackert. Att åka X-tåg mellan Bollnäs och Ljusdal är helt fantastiskt. Det är så vackra hälsingelandskap att jag bara vill hoppa ut genom fönstret, simma över Ljusnan, kuta upp för ett berg och skrika! Typ. Så nästa gång ni reser med tåg: sätt er vid ett stort och bra fönster och bara titta.

Jag sitter på X-tåget på väg hem efter min dag i Ljusdals kommun som har varit så himlans bra! Jag är så nöjd och har hur mycket som helst att blogga om, det dyker upp ikväll!

Igår åt jag alltså lunch på AlftaQuren tillsammans med näringslivschef Thomas Zetterqvist, Ovanåkers kommun, samt Sauli Lindfors och Mia Eklund som arbetar på AlftaQuren. Vi diskuterade kring mycket, dels kollektivtrafiken i Ovanåkers kommun men också sambanden mellan miljö och hälsa.

Ovanåkers kommun har sedan juni 2004 en rese- och transportpolicy där de vill motivera anställda och politiker att gå, cykla eller åka kollektivt så mycket som möjligt till och från arbetet. I policyn nämns också bilar med låg bränsleförbrukning, att dessa ska värmas upp med motorvärmare, att kommunen ska verka för tillgång till miljövänligare bränslen på orten med mera. Vill man läsa mer har jag hittat en länk, klicka här för att komma till den.

Jag frågade Thomas Zetterqvist om han var nöjd med det kollektiva utbudet i Ovanåkers kommun, och han svarade att han i stor utsträckning var det, med tanke på busslinje 100 som går flitigt mellan Edsbyn och Söderhamn. Via 100-bussen kan man också ta sig till Bollnäs och därifrån pendla till Gävle och Ljusdal med X-tåget. Det han saknar är bättre taxiförbindelser (miljötaxibilar så klart!) och en smidigare fungerande fjärrtrafik med tågförbindelser mellan länen. Att exempelvis stiga av X-tåget i Gävle för att sedan hoppa på ett annat tåg till Uppsala fast det går på samma spår tycker han är onödigt.

I Ovanåkers kommun bor många på platser där det är långt att ta sig till och från busshållsplatser utan bil, särskilt vintertid i kyla och mörker, därför finns det i byn Ovanåker en pendlarparkering så att man därifrån kan åka kommunalt.


Bilder från AlfaQurens matsal. Tyvärr tog jag inga bilder på den fina lunchbuffén och dummast av allt - inga bilder på de trevliga människorna jag lunchade med! Men jag lovar att om vi ses igen ska jag fota hur mycket som helst.

Vi kom in på hur man kan länka samman miljötänk och hälsa, att ta en promenad eller en cykeltur istället för att åka bil korta sträckor gynnar ju inte bara miljön (och ekonomin) utan även din egen hälsa. Mia Eklund berättar att hon märker en viss mentalitet hos människor som bor på landet och är vana med att de måste använda bilen för att ta sig någonstans, men också har kvar den mentaliteten när de egentligen inte behöver, bara av gammal vana. Hon drog parralleller till Stockholm där det oftast kan kännas krångligast att ta bilen då det är köer, omvägar och ont om parkeringsplatser och istället är det mycket smidigare att gå, cykla eller åka kommunalt. Vi kom fram till att det handlar till stor del att få folk att ändra sitt vanetänkande. Att också uppmuntra till att till en början kanske bara byta ut en eller två resor i veckan mot en promenad/cykeltur för att komma igång, dels för att röra på kroppen men också för att komma in i andra tankebanor, att det faktiskt finns olika alternativ.

Att ha goda kommunaltrafikförbindelser och pendlingsmöjligheter är enligt Thomas Zetterqvist viktigt för ekonomin i en kommun som Ovanåkers. Det kan attrahera bra arbetskraft och kompetensförsörja företagen i kommunen. Jag berättade att många ungdomar längtar efter att flytta bort från de små orter de bor på för att bo och arbeta i storstäder, men att jag själv den senaste tiden faktiskt tänkt att det skulle vara fullt möjligt att bo kvar i Gävleborgs län och ändå kunna ha ett arbete på annan ort och enkelt pendla. På så sätt kan ju kollektivtrafiken också dämpa utflyttningen av ungdomar från kommunerna i länet.

Avslutningsvis frågade jag Thomas vad han tycker att man, förutom AlftaQuren, ska uppleva i Ovanåkers kommun om man inte åker bil. Han tipsade om Ol-Anders Hälsingegård i Alfta, Alfta Gästgiveri, Edsbyns museums utställning med fotografier av Lim-Johan, Skålsjögården, Svabensverk, alpin utförsåkning från Gårdtjärnsberget och så klart bandymatcherna i Bandykyrkan.

I förmiddags steg jag av 100-bussen på Alfta busstation och begav mig iväg över en gammal järnväg, under en viadukt och sedan på denna lilla väg...


Naturen var skön om än trött efter sommaren.


Vägen blev en stig...


Jag skymtade en sjö men lyckades inte få med den på bild.


Och till slut gick jag upp på en kulle där jag möttes av massa gula hus! Där ligger AlftaQuren. Jag träffade driftsledaren Sauli Lindfors som visade mig runt på området och berättade om verksamheten.

Alfta har haft sitt AlftaQuren sedan mitten av förra sekel. Det är en plats för välmående och rehablitering, drivet av eldsjälar. På AltaQuren kan du bo på hälsohotell, äta närproducerad och hälsosam mat, möta friskvårdare och sjukgymnaster på AlftaRehab, träna på gym eller i vatten, ta en promenad runt Kyrktjärn, få massage... Möjligheterna tycks vara oändliga! Hälsohotellet är också en plats för konferenser, fester, kurser och hälsohelger. Till exempel så anordnas den 9-11 oktober en chokladhelg och det planeras också en humorhelg, även godsaker och skratt kurerar själen.

Efter min rundtur på hälsohotellets område får jag, guidad av friskvårdaren Mia Eklund, se rehabliteringsdelen, AlftaRehab. Personligen så har det här med träning aldrig riktigt varit min grej, nej, gym och sånt har jag alltid bara smitit undan, men det som slår mig när jag visas runt på AlftaRehab är att kanske, kanske skulle jag ändå kunna träna jag med? Det liksom kändes i luften här att alla kan göra något för sin hälsa, även de som kanske aldrig tidigare ens velat tänka tanken "träna". Tur som jag har fick jag vara med på ett vattengymnastikpass, "Vatten Lätt", ett inte så krävande pass där man jobbar med kondition och styrka och framför allt rörlighet. Det var jag och fem damer i varmvattenbassängen som gympade på. Jag, träningsallergikern, gillade det faktiskt! Det var mysigt och inte så jobbigt, mest bara skönt. Jag pratade lite med damerna och de verkade så glada för att "Quren" finns och hoppas på att fler ska hitta dit.

Efter träningspasset åt jag en mycket god lunch tillsammans med Sauli, Mia och Thomas Zetterqvist, näringslivschef Ovanåkers kommun, (vad vi pratade om får ni veta i ett annat inlägg). Massor av god sallad, fantastisk kantarellsoppa och goda järpar och potatis. Närproducerat känns bra i magen! Efter lunchen var det dags för mig att gå så jag sa tack och hej och tog bussen hem igen.

Mitt helhetsintryck av AlftaQuren är att det är en lugn och behaglig plats där alla är välkomna, där man kan vara sysselsatt med massor av aktiviteter och där man också har möjlighet att bara göra ingenting. Och! Du behöver ingen himla bil. Ta bussen och en kort promenad på fem minuter så är du där. Gört!


Vy från ett mycket stilfullt inrett hotellrum.


På vägen mot Kyrktjärn.


Låna en kanot/roddbåt och ta en tur på det lugna vattnet.


Hösten speglar sig.


Här är två länkar där du kan läsa mer! AlftaQuren och AlftaRehab.

Hej! Det har visat sig att jag saknar lite uppgifter som jag vill komplettera med innan jag publicerar något inlägg om dagens strapatser, hoppas ni har tid att vänta. Jag lägger så klart upp allt så fort jag kan. Imorgon ska jag till Järvsö och Ljusdal, då ska jag inte slarva på det här viset! Ni får en en av dagens bilder så länge:


Kyrktjärn.

Skakig bild från där jag nu sitter på bussen.

Just nu sitter jag på buss 100 på väg hem till Söderhamn efter en dag i Alfta. Vad jag gjorde där får ni veta lite senare, ska skriva ihop lite texter och fixa med bilder. Tyvärr måste jag säga att kameran har inte varit så flitigt använd idag, jag har helt enkelt glömt att använda den ibland, verkligen dumt, men jag har en del, och resten får jag väl berätta. Det är något att tänka på till övriga dagar under min bloggvecka, jag lär mig successivt hur jag ska göra med allt tror jag. Nu har jag i skrivande stund visst kommit till Bollnäs! Aja. Vi hörs senare igen

Såg att det har dykt upp artiklar från dagens pressträff på Arbetarbladet och Gävle Dagblad! Klicka på länkarna för att läsa.

Det blev inget X-tåg hem idag, det är banarbete på gång så jag fick åka ersättningsbuss. Det kommer nog vara en hel del ersättningsbussar under min bloggvecka, hoppas det inte rubbar mitt tighta schema bara! Annars gillar jag att åka buss. Nu ska jag förbereda och vila upp mig inför morgondagen då jag ska till Alfta. Vi ses där!

Jag har förresten förstått att det strular med headern, alltså bilden högst upp i bloggen. Vissa ser den inte och jag kan inte förstå varför. Jag ska försöka reda ut det hela, håll ut så länge!

Jag sitter nu på Gävle Centralstation och väntar på mitt tåg hem till Söderhamn efter dagens pressträff. Jag, Gävle kommuns Ingegerd Krantz och Borgarskolans medieprogram (som kommer att dokumentera under trafikantveckan) mötte journalister från Radio Gävleborg, Gävle Dagblad och Arbetarbladet. Jag ska försöka länka så fort jag hittar artiklar/ljudklipp, då får vi se hur det gick med alla intervjuer, jag tror det gick ganska bra!

Jag har också hunnit testa elcykeln som jag kommer att använda i Gävle på lördag samt i Bollnäs på söndag. Vilken grej! Jag är verkligen fascinerad, den liksom knuffar på när man trampar vilket gör cyklandet väldigt lätt. En riktigt bra grej att använda istället för bil när man åker korta sträckor, smidigt och miljövänligt, perfekt i stadsmiljöer.

Här kommer lite bilder från dagens pressträff:


Samlade utanför Borgarskolan på Valbogatan i Gävle.


Ingegerd Krantz, som är "spindeln i nätet" för Trafikantveckan, intervjuas av Radio Gävleborg.


Representanter från Medieprogrammet och elcykeln.


Jag kanske kommer att kunna lägga upp något filmklipp från träffen här på bloggen framöver.


En reporter testade elcykeln och verkade förtjust över dess krafter! Den är verkligen häftig.